just a grain of sand

Yes, nu kände jag att det faktiskt var dags att knåpa ner några ord här igen. Samtidigt som jag skriver lyssnar jag på underbara Carrie Underwood - So Small, helt underbar låt. Även den låten som fått namnge detta ilägg.

Anledningen till att jag skriver nu är för att det äntligen är dags för praktik, och då tänkte jag på att jag har ju faktiskt kvar min blogg. Igår var jag in till skolan och fick busskortet fixat, men dock vet jag inte när det kommer till Hofors, jag hoppas det kommer snart för nu betalar jag praktikresorna själv. Nog vet jag att jag egentligen inte får tala högt om det här med busskort men nu gör jag det ändå. Lyckades få uppgradera mitt Guldkort på 4 zoner till ett med 5 zoner- som då alltså blir ett länskort för skolungdom. Detta gör att jag inte behöver betala 440 kronor var tredje månad på ett annat busskort jag använder privat.

Och sen kan jag också passa på att påpeka att årets fordonselever inte direkt var som man hade förväntat sig. Men jag antar att vi tvåor inte heller levde upp till deras förväntningar. Ser fortfarande fram emot att se hur mycket dom tänker arbeta i verkstan - liten vag misstanke om att dom kommer vara lika underbara som oss.

Jag kan ju också säga det att en avgångselev från skolan har anställts som extra hjälplärare på fordonslinjen. Och förra veckan fick han i uppgift att städa ur verkstan med oss tvåor, vilket jag tror att han aldrig mer kommer vilja göra. Men smartskaft-Erica kom på ett smidigt sätt att få ut den lilla söta bubblan som stått intryckt i ett hörn i ett halvår. Vi knuffade ut skithögen och styrde med en domkraft, åtminstone kom bilen ut och vi knäckte inte rattlåset. Sedan skulle 3 motorer ut, varav en var enorm och har suttit i en mindre buss. Där fick jag också en brilliant idé och knöt fast en lina i motorn och sen dog vi tjejer ut motorerna under tiden som pojkarna rökte och sopade lite.

Dock fick vi skäll för den brillianta idén eftersom motorerna pissade ut olja när det råkade lossa lite slangar i farten. Vi var duktiga och städade upp, Stefan (huvudläraren) var inte ett dugg förvånad över att det var min idé, men motorerna kom ut i alla fall, lika så allt annat skräp. Och bäddsoffa som stod på övervåningen, ja den kastade vi bara över räcket. Vad kan man förvänta sig av fordonselever? Vi städade åtminstone verkstan och såg till så vi inte hade någon skog där inne längre, och för första gången kunde man se golvet!

Idag, tisdag, var jag till min kära praktikplats och kollade om det var okej att jag kom tillbaka.. Underbart nog ville dom ha tillbaka mig och jag får kila in redan imorgon, jag slipper gå och drälla veckan ut. Det känns underbart. Något som också kändes underbart var att trots att jag erkänt för en anställd där att jag fallit för honom så är läget lugnt mellan oss. Det var ingen spänd stämning eller något när jag dök upp där. Bortsett från att han lite funderade vad jag nu gjorde där.. Men det skulle jag nog också gjort om jag var i hans skor, vem vet vad jag är för patetisk stalker?

Nej, nu är det dags att baka en kladdkaka tills ikväll, pappa ska hjälpa mig att färga håret och sen har jag lovat att det ska bli kladdkaka efter maten. Hoppas på att jag har ork / lust att skriva om praktiken imorgon också, ska byta telefon så jag kan dela med mig av lite bilder från mina dagar sen.

Sometimes that mountain you've been climbing
is just a grain of sand